Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Smör-Lars var död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m——^v.jmjtvxu ur ju uans enda brorsb:
tyckte Elin och såg frågande på honom.
»Det är justament för det, som jag tror,
att jag blir utan,» sade Petter och suckade. I
»Hur skall jag begripa det? Det får du
säga mig,» sade Elin och satte sig på en tufva!
där i marken.
Petter satte sig ijämte hanne. »Ja, jag får
la det då, fast det är sorgeligt,» sade han. »Min
mor talte om det för mig, stråks innan hon lade
ihop sina ögon. Se, det var nu så, som du vet,
att" min farfar, han var en välmående bonde.
Men så förlorade ’han allt, hvad han ägde, på
borgen, så att när han dog, så kommo min
farmor och barnen på bar backe. Farbror Lars,
han var äldst. Han var tio år, när de fingo gå
ifrån gården, som eljes skulle blifvit hans. Och
fast han inte var äldre, så tog det honom ändå
så hårdt, så han blef sig aldrig lik mera. Förut
hade han varit så glad som något barn, men
nu blef han genast allvarsam som en gammal
man. Och då satte han sig före, att han skulle
" slita och spara på alla vis, tills han fick så pass, I
så han kunde köpa sig en jordbit. Var han)
född till bonde, så skulle han också bonde bli.
Och tills äldre han blef, tills ifrigare blef han.
Denne härne tanken gaf honom ingen ro
hvarken natt eller dag. Han tog sig tjänst om
somrarna, och han undte sig knappt maten, långt
mindre kläder på kroppen, bara för han skulle
kunna spara och lägga af en styfver! Och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
