Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tromp och Krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROMP OCH KRANS.
55
guds skull komma och hjälpan. Ja, det var
iag allt karl till. Jag var bara tjugo år då och
iag vill se den, som är lättare i kroppen och
ledigare i benen, än hvad jag var på den tiden.
Och markerna kände jag till bättre än vårt
stugegolf. Det fans då inte ett harahål i en
gärdsgård på en mila vidd, som inte jag visste
om. — Ja, jag kom’ dit då om kvällen före
jagten. Och Spjut blef så glad, kräket, för jag
kom, så han lånte ett halfstop brännevin af
lafogden, som vi söpo ur. Och så lade vi upp,
Spjut och jag, hur vi skulle gå med jagten,
men det var jag, som fick göra upp alltihop,
förstår sig.
Så om morgonen skulle det braka åstad ut
i markerna. Men’ det stod om både länge och
väl, innan alle barrarna voro på benen. Härrarna
hade en sjuhälsekes hög med stora grofva
stöfvarehundar med sig och de gingo ikring och tittade
på hvarandras hundar. Och den ene skröt värre
än den andre åt sina och tyckte det, att det
fans inte likare hundar till, för de voro sonarna
ifrån Ängelland ,och sömma ifrån Tyskland. Det
var inte någon, som hade ett öga för min lille
Tromp, innan vi voro ett godt stycke på väg
ut till hagarna. Då var det en utaf härrarna,
en lång, skranglig, hjulbent en med mustasjer,
som grinade och sade:
»Hvad tusan skall den lille bondhunden
med att göra?» sade han och pekte på Tromp,
som jag ledde i ett band.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
