Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tromp och Krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
TROMP OCH KRANS.
»Jo,» sade jag, »jag tog en bara med för
ro skull, för han skulle få titta på en, gång, hur j
härrskapshundar köra, och lära sig litet,» sade
jag på djäklafora, förstår sig, för jag visste godt,
hurudana härrehundar ä — stumnia i benen och
drofsiga, så de duga inte till att släppa på en
gammal halt so en g^rig. 1
Hairarna grinade.
»Ja, det tycks han, min tro, behöfva,» mente de.
Men jag tänkte: »Skrattar bäst, som
skrattar sist. Hähä, I!» tänkte jag.
De hade jägare med, som ledde deras hundar
— Och när vi så kommo ut i hagar na,, så ställde
Spjut och jag hairarna i pass och så lät jag
jägarna släppa hundarna. Men jag släppte inte
min Tromp — jag hade lust att se först, hur;
de därne rare ängelske och tyske skötte sig.
Det var justament en morgon i början på
september månad, och daggen låg som ett flor
öfver marken så grant, så ack! Ja, det skulle
då inte stått på en minut, innan vi hade haft
en jösse på benen, om jag hade velat lösa min
Tromp. Men desse härne slofeige härrehundarna,
de skumpade ikring ekebuskarna i backarna där
och svängde med de långa rumporna och
luktade och nöso och hade sig på alla både möjeliga
och omöjeliga vis — men inte fan fingo de "upp
nån hare. — Så var där då ändteligen en, som
happade till att hitta ett slag, och då blef där,
må tro, ett gapande och ett lefvande. Hela
raddan, sjul’åtta stycken på slaget, och där var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
