Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tromp och Krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 TROMP OCH KRANS.
»Nej,» sade jag då, »men jag trodde, att när |
en ser sig god till att skjuta en hare, så skall
en göra’t med,» sade jag.
»A hut, bondtjuf!» skrek en stinner prims’
där, med en stor röd näsa, som jag hörde, de
kallte ryttmästaren. »Det är för nöjet att själfva
få skjuta hararna, som vi ä här. Förstår du
det, drummel!»
Det hade jag aldrig kommit att tänka på.
Men det kunde allt vara riktigt, för jag vill|
visst inte näka till, att det är bra roligt att
skjuta en hare. Och jag var nästan färdig att
anka på, att jag inte hade släppt hararna ifrån)
mig, för då hade de la till sist kommit i
harrarnas pass.
Tromp, han förstod, att inte allt var, som
det skulle, så han töjde sig intill mig, så tätt
han kunde. 1
Då sade den långe hjulbente, med de stora
inustasjerna:
»Hvem har gett dig lof till att koppla af
hunden?»
»Nej,» sade jag, »det har la ingen,» sade
jag. »Men jag tänkte, det var så godt, jag det
gjorde, för hina hundarna orkte inte få upp
nånting. De känna la inte till markerna,» tyckte
jag — hm, hm. »Det var min Tromp, som tpg
upp bägge hararna.»
Då blefvo barrarna likasom litet mildare i
av »i PiTI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
