Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tromp och Krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 TROMP Q( ff KRANS. Il
tjäna på honom med — fast det tror jag inte
mycket på, för nog jägarn fick lian själf betala/n
regalt alltid. — Men se, de fämton riksdalerna,
dem fick lian allt vänta på och väntar la än, om
han är så dum? vill säga; för bärapängarna hade
| mor allt andra hål för, och hvad jag har kunnat
flå och klå ihop har jag nog vetat, hvar jag har
skolat göra af, utan till att häfva’t i Falkenbärgs
bodbetjänter. K**
I Ja, Kraus följde inånga lif till döden sen
peel. Men så till slut så blef han gammal och
jskrabbig, han som vi alla ska bli. Först så
började han att höra dåligt och snart så hörde
han knappt, hur högt vi än ropte på honom. Så
tog han till* att vilja äta sig med och han hade
en sådan klåda, så han kunde sitta långa
stunderna och bara skubba sig imot fyren och imot
sängkanten därinne i stugan — tills röde bloden
rann. Och hur god mat han än fick, så blef
han skrindare och skrindare ändå. Det var bara
den långa vida rumpan, som hållde sig grann
alltjämt, fast inte bar han hanne så högt nu
som förr.
I Johanna Petternilla bad mig gs>ng på gäxxg,
att jag skulle ge honom nådaskottet, för nu var
han inte längre till någon glädje hvarken för
■ >ss eller för sig själf. Men jag kunde inte.
1 ibland så tyckte jag la, jag gjorde både honom
och mig en tjänst, om jag lät det bli af. Men
i är jag då hade laddat bössan och skulle ha
honom ined mig ut i marken — ja, då var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
