Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tromp och Krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I TROMP OCH KRANS. ®8
än den dag* i dag* är en sten öfver grafven, som
är så stor, så inte rubba de honom i onödan.
I Ja, det var Krans, det. Och nu så undrar
du la inte på, Kristian, att jag inte bryr mig
om att skaffa mig någon ny hund. Och inte
gör jag det häller, innan jag är så gammal, så
jag kan ge mig jägarn på, att han lefver mig
ut. — —: Hm! Nu gå vi in och lägga oss.
Det var räligt, hvad vi ha sutit här länge!»
I »Jaa,» tyckte Skorfva-Kristian och lyfte pä
sig ett tag. »Det är allt bra underligt, hvad
det kan vara olika med de hundarna. Jag
tycker, att jag har inte haft så dumma hundar
jag häller. Och hvarför skulle mina hundar
behöfva vara dummare än andras! Men aldrig
har jag gjort mig några onödiga bekymmer,
när vi inte ha velat ha dem längre. För, som
jag säger, denne härne, det är den fämte Väk-
tern, vi ha, sen jag och Neta Karolina kommo
ihop. Och hon har sörjt för alla hina fyra så
bra så. Bara, som jag säger, bära en repstump
med en sten om halsen, och så stå de därnere
på åbottnen och lerra med rumpan för strömmen.
Det bar aldrig varit nån ynk med det. Och
när denne härne lille kurren blir färdig, så g-år
det la honom rent på samma vis. — Kom nu
Väkter!» sade han och stötte till hunden, som
kg där ringslagen vid hans fötter. k
fcw?^ lunb *yckte Rackare-Nils och lade in
dubbel mullbänk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
