Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tromp och Krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 TROMP OCH KRANS.
med den stora långa rumpan och slickade sig
om munnen och grinade så godt så. Och så
slök han det därna goda på en gång. Men jag |
gick in och ville rent inte se på en, hur han
vänslades imot mig. 1
Johanna Petternilla fick gå ut tidt och tätt I
och se efter, hur det var med honom. — Tvi,
jag glömmer aldrig i tiden, hvad jag tyckte,
det var hänt! Jag var ju en riktig led Judas
imot honom. Komma och fägna honom och så
ge honom förgift. Om han bara snart ville
börja visa, att han mådde Ula, önskte jag. Men
Johanna Petternilla hade nu varit i dörren och
tittat minst för fämte gången och hon sade nu
som förut: »Han bara sofver». Men så den
sjätte gången då tyckte hon: »Nu misslikas han.
Tvi!» fi-iå $ | pl . ■’-,
Då ref jag bössan af väggen och så ut i
förstun. Jag fick uslingen i nacken och bar i
honom i en fart ut i kålhagen. Så spände jag
hanen och tog godt sigte och lade honom midt
i planeten, s’att —. Jag vände mig om, jag
tålde inte se på’n. Men så var jag la ändå
tvungen att titta efter, att han var riktigt död.
Då så gjorde han ett par viskanden med den
stora långa rumpan. Det var, likasom han hade
velat visa, att han inte var ond på mig, utan I
tacksam både för gammalt och för det jag nu
hade velat göra honom den sista tjänsten.
I Sen fick jag mig en spade och gräfde ner
honom i ett hörn där i hagen, Och där ligger j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
