Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halta Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 HALTA STINA.
stilla. Innan det bräckte för dagen, så var hon
ute på vägen igen. Och så höll hon på dag
efter dag och först på fämte dagen kom hon
ändteligen fram till Hälsingborg.
Då var det mäst slut med Halta Stina.
När hon långt om länge hade frågat sig fram
till det stället, där Lisebet tjänte, så orkte hon
knappt tala. Strupen rent snyrptes ihop på
hanne, när hon skulle fråga, hur det var med
hannes Lisebet, hon ända kände på sig, att hon
kom för sent. Och så snart frun då sade, att
Lisebet var död kvällen förut, då föll Halta
Stina ner som en död.
Det gick åt en lång stund, innan de kunde
väcka hanne till lifvet igen. Då yrade hon.
Hon ropte jämt på Lisebet. Hon skulle tvunget
träffa Lisebet. De gömde Lisebet för hanne.
De ljögo bara — hannes Lisebet var inte död.
Lisebet var den raraste däga, som fans, hon
kunde inte dö!
De måtte föra hanne till lasarettet. Och
där Iag hon och yrade och ropade på sin
Lisebet i flera dagar. Till slut så fick hon sin sans
igen. Då föll hon rent bort i intet, för då fick
hon klart för sig, att hon inte hade någon
Lisebet mer.
Då ville hon hem till sin stuga igen, där
skulle hon dö. Nu hade hon ingenting att lefva
för längre. Och när hon ändteligen blef så pass,
så att hon kunde* ge sig åstad, så skaffade
Lisebets husbondafolk hanne skjuts hem. Och allt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
