Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halta Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALTA STINA. 107
hvad Lisebet hade lämnat efter sig, och mer
till fick hon med sig, för det var ett sådant
skickeligt och godt härrskap.
När Halta Stina nu var kommen hem till
|sin stuga igen, så var hon rent förvandlad. Hon
ville ingenting bry sig om. Kläderna fingo
rent ramla af kroppen på hanne, hon botte dem
inte. Hon brydde sig knappast om att äta och
aldrig rustade hon till någon mat åt sig. Hade
inte goda människor ynkats vid hanne och
burit dit litet födvara, så skulle hon snart
svultit ihjäl. Och eländigt och kallt var där i
stugan. Hon sopte aldrig och tände hon, så
fick elden sköta sig själf — hon brydde sig
knappt om att kasta upp bränderna, som
ramlade ner på golfvet. Hönsen lät hon svälta och
frysa ihjäl i vedhuset, och katten gick där som
ett lefvande benrangel. Ingen ville hon tala
o o
med, hon svarte knappt, när någon sade ett ord
till hanne. Hon bara suckade och önskte till, att
hon skulle få dö. Om nätterna hörde folk, som
gick där förbi, hur hon ropte gång på gång
på sin Lisebet och lockade på hanne. Hon
var inte riktig; det kunde hvem- som hälst
begripa, och allt värre och värre blef hon.
Och till slut så blefvo byaborna rädda för, att
hon rent skulle ta lifvet af sig eller tända eld
på stugan.
Ba försökte de att få Kristoffer till att ta
1 änne. Det var la inte för mycket, när han
var ende brodern och hade fått hemmanet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
