Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars på Skogsmaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 LARS PÅ SKOGSMADEN.
Men, som lycka var, min granne, Johannes på
Kasen, han hjälpte mig med vårkörslorna, för
han hade två körtämjda kor. — Och vi var vid
godt mod, vi satte vårt hopp till hösten, när
grödan blef mogen, för vi hade sått rätt bra
med hafre och så hade vjl en stor potäteäker.
Men hafren orkade inte långt i den utsugna,
sura jorden. Han gaf knappt tillbaka utsädet,
och den, som blef, var klen i kärnen. Litet
halm fick vi ändå till vinterfoder åt kreaturen,
och det var alltid en god sak, det. Potaterna
blef bättre, för dem hade vi på
nyodlingsjorden, som vi hade hackat och bränt. Och så
fick vi bra med kålrötter, så att vi var inte
rädda för vintern.
Vid jultiden så föddes Ola, vår förste gosse,
och den gladde vi oss mycket åt. Det är så
med de barnen, de ökar både våra bekymmer
och vår glädje.
Så gick några år. Vi hade nu tre små
skrikhalsar i stugan, så att Anna Stina hade
nog arbete med att se om dem. Hon kunde
nu inte så mycket hjälpa mig med skötseln af]
torpet. Och Björn var sträng som alltid, han
kunde aldrig slita en nog. Men det fick en tråka
med. Jag hade god hälsa, så att det gick bra ändå.
Jag arbetade för två, och torp jorden började
. allt ge bättre gröda. Jag dikade ut vattnet
och jag gjorde komposter af torf och granris
och ljung och sträfvade på allt vis att förkofra
mitt lilla ställe. Vi hade också lae-t på en kvisra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
