Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars på Skogsmaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 LAUS PÅ SKOGSMADEN.
mig: »Jag hugger mig en stock här i skogen
och lägger dit i smyg. Det får gå, hur det
vill.»
Om kvällen smög jag mig bort i furuhultet
och fällde där ett starkt, friskt träd. Och sen
hjälptes Anna Stina och jag åt att hugga upp
stocken och frakta hem honom på en kärra. Vi
klente jord öfver stubben och plockade upp
och tog med oss hvarenda sticka och hvarenda
gren, så att det inte skulle synas det minsta
märke efter oss.
I dagningen var vi uppe och hjälptes åt
att ta ner den gamle åsen och lägga dit den
nye. Och det gick riktigt bra. Så fick Anna
Stina gå in och sätta på kaffekitteln, för vi
skulle, må veta, ha oss en kopp godt kaffe
ofvanpå alltihop, och jag riktigt skrattade för
mig själf åt, hur lätt det hade gått att lura
Björnen, medan jag höll på att täcka öfver den
nye ryggåsen. Jag hade nu bara ett par alnar
igen — då fick jag se Björn komma lunkandés
bortöfver maden och fram imot mig. Hade jag
haft en bössa, så hade jag bestämdt skjutit
honom, så rasande blef jag. Hade själfve
djäfvulen skickat honom hit, eller hvarför skulle
han komma just nu?
- Nå, han kom fram till mig och han förstod,
må veta, genast, hur det hängde ihop. Han
tittade på den nye åsen och så på hjulspåreoJ
som gick nedåt skogen. «
»Jaså, nu har jag dig, tjuf!» sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
