Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars på Skogsmaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARS PÅ SKOGSMADEN. 185
Anna Stina, hon grät högt. Hvar skulle vi mi
få en tår mjölk till barnen, och hvad skulle vi
själfva få till det torra brödet? Nu var det
rent ute med oss. Kvigan, vi hade igen, gaf ju
ingen mjölk förrän till julen, och det var långa
månader dit. Om han ändå hade velat nöja sig
med den! — Vi trodde väl, att vi skulle fått
något tillbaka på kon, för hon var då värd sina
fyrtio riksdaler vänner emällan. Men det
läns-Henånnen en gång får i sina klor, det kommer
aldrig tillbaka.
Jag gick nu därhemma i flera dar som en
fånge och visste rakt inte, hvad jag ville, så
bekymrad var jag. Men så tog jag på mig det
bästa, jag hade, och gaf mig ner till bygden till
min gamle husbonde. Han skulle på det viset
ändå få rätt, när han spådde mig fattigdom och
elände. Men det kunde inte hjälpas, jag ville
ditner ändå och tala med honom. Hjälp tänkte
jag aldrig begära, det var jag för styfsint till,
så fattig jag än var; men ett godt råd borde
jag alltid ha rättighet att begära af honom,
som jag hade tjänt troget i fämton år af mitt
lif. Jag talade nu om för honom, hurudan
Björn hade varit imot mig alltifrån början, men
jag fördolde inte häller, hur jag hade burit mig
åt imot honom.
Anders sade inte ett enda ord till mig, utan
ian höll med mig och tyckte, att Björn var en
bof och en blodsugare. Och jag fick både råd
och, hjälp — jag fick hela f&mtio riksdaler till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
