Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
och hans ungkarlslokus. Men — med undantag för
dina blomster — det var inte detta han i främsta
rummet behövde, såsom du förstår av dikten. Det
har grämt honom, att inte de, han arbetat för:
god-templarne, arbetareinstitutets medlemmar,
hushållsmötenas deltagare m. fi. — på något sätt lagt i dagen,
att de förstått, att han förföljes för att han tjänat
dem. Jag är säker på, att han då ej tänkt på sig
själv, utan endast som så: om de ej förstå att med
sin sympati bära och skydda sin man, så är allt
arbete för dem förgäves. De förstå ej, att
bovarnes mod ökas, när dessa obehindrat få fortsätta
överfallet. Det verkar också på andra, mindre starka,
vilkas rättskänsla upplordrar dem alt träda fram,
men som avskräckas när de få se att det mot
Gellertz lössläppta kopplet får rusa fram utan att en
hand röres för att hindra det».
»Du har säkert rätt häri, farbror, och jag
känner mig bära den största skulden därför. Han vet
ännu bättre än jag — eftersom han är bondpojke
— att folkets barn ingalunda sakna känslor, tvärtom,
ehuru de ha svårt att lägga det i dagen, när de inte
direkt känna sig uppfordrade därtill, såsom då det
är fråga om att applådera ett anförande, tacka för
en gåva o. s. v. Det är ju så, att det i
arbetarehemmen varken brukas ömma ord eller smekningar
— ja, det är t. o. m. ej sällsynt att husfadern
underlåter säga ’God morgon!’ då han går till arbetet,
att barnen ej tacka för mat o. s. v. Det är bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
