Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
rena klumpigheten. Även sedan de upplysts
härom fortsätta de av ren blyghet–– Här borde jag
ha ingripit––»
»Man förstår så väl, att du ej velat. Det skulle
ha misstytts, att du sålunda trätt i breschen».
»Det skulle jag ha satt mig över».
»Hilt blir bra, om du nu gör vad du kan. Vad
säger du om att bjuda Gellertz och mig på middag
i morgon, hans ledigaste dag i veckan? När vi
druckit kaffe i förmaket, får jag ett bud efter mig. Ni
bli alltså ensamma. Du finner då alltid anledning
att ordna så, att det blir sagt som bör sägas. Du
får inte underlåta att hjälpa honom på traven, om
det behöves!»
»Lita på mig, farbror!»
Det hade gått efter uträkning, och Mia och
Gellertz sutto ensamma i förmaket.
Mia hade hjärtklappning.
Gellertz hade varit så lugn, så behärskad, men
hon kände mer än väl, att något tryckte honom.
»Jag förstår så väl», sade hon och såg honom
rakt i ansiktet, »huru ni måste lida. Det gör mig
så ont, och jag skulle vara så glad om jag kunde
vara något särskilt för er nu».
Hans blick lyste till en sekund, men så
slocknade den.
Mias ögon fylldes av tårar. Hon ville säga nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
