Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
Sedan han anlagt en trädgård hos Gellertz’ far,
vart Gellertz alldeles vild på trädgårdsskötsel. Han
satte körsbärskärnor och krusbärssticklingar i en
mager enbuskbacke och gick så varenda dag och
såg efter vad därav bliva månde. Men
krusbärs-sticklingarne slogo aldrig rot, körbärskärnorna
grodde inte. »Jag förstår inte konsten», tänkte han, men
vågade inte fråga Lars Erik Persson, hur man
skulle bära sig åt, utan lämnade detta uppdrag åt mor.
Till sin harm och blygsel fann han, att hon smått
gjorde narr av honom, men Lars Erik Persson
klappade honom på huvudet och sade: »När du blir
stor, skall jag lära dig». Och den skarpa stämman
fick en vekare klang och över de sträva dragen
bredde sig ett vänligt leende.
Detta hade Gellertz berättat Mia såsom
presentation av Lars Erik Persson, under det de voro
på väg till hans hem.
Han satt i sin trädgård, rökande pipa, alldeles
likadan som Gellertz alltid mints honom
»Välkommen 1» sade han hjärtligt. »Det är
uppriktigt menat, ty jag vet, att du inte kommer
som herremannen från staden, utan som en kamrat
och vän till oss».
Det ordades om litet av varje, och så
ombesörjde Mia, att talet föll på bondens tryckta ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
