Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
»Ser hon?» frågade Lars Erik Persson och
pekade mot skogsranden österut.
Man kunde mycket väl se slottet, fastän det
låg i andra ändan av socknen. Det var detta,
varom Gellertz talat med Mia.
»När jag vill ha en illustration till bondens
tryckta ställning, så visar jag alltid på den där krokanen».
Det var ett av de mest storartade
byggnadsföretag, som de senare åren hade att uppvisa på
svensk landsbygd. En stockholmsarkitekt hade
uppgjort ritningen, och detta sades vara hans
mästerstycke. Slottet hade blivit avtecknat i
tidskrifterna och ägaren vida berömd. Man hade talat om
den furstliga prakten i hans trettio rum och
däröver lämnat utförliga beskrivningar.
»Det lyser i ögonen så det förslår», fortfor Lars
Erik Persson. »Och det är något till sädesfält runt
omkring. Det sade också lantbrukstidskriften för
några år sedan. Och hon betonade huru lyckliga
de socknar äro, som ha sådana jorddrottar––»
»____och hon tillade», mindes Gellertz, »att hon,
fast det inte hörde till ämnet — ansåg sig kunna
erinra om, att slottspatronen till kyrkan skänkt en
orgel».
»Ett hest harmonium, ja––-
»–– och en ansenlig boksamling––»
»____ gamla postillor, föråldrade
lantbrukstidskrifter, historiska arbeten, som förhärliga
människo-slaktandet, dumma romaner och nationalekonomiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
