Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
NYA HISTORIEN EFTER 1815.
Icke långt därefter dog Ludvig XVIII. Historien
torde-kunna gifva honom det eftermäle, att, om han fått råda sig
själf eller haft en starkare vilja, han ganska ärligt skulle
hafva tillämpat den författning han gifvit.
Han efterträddes af sin broder, grefven af Artois,
såsom konung bärande namnet Karl X* I honom tycktes nu
»ultras» hafva fått en konung riktigt efter sitt sinne. Han
skulle göra!t, återföra Tanden régime. Redan gammal,
tämligen inskränkt, stelnad i fördomar, envis, omgifven af
högadel och präster, var han en gengångare från den värld,
som fallit med revolutionen. Han framför andra »hade
ingenting lärt och ingenting glömt», och han blef den regerande
bourbonske dynastiens baneman. En fråga, som särskildt
var ägnad att uppröra passionerna, var den om
skadeersättning till emigranter. Napoleon hade åt emigranter
återgifvit .de gods, som icke blifvit försålda. Nu föreslog
regeringen och kammaren beviljade 30 millioner francs i
årliga räntor, motsvarande ett kapital af en milliard, såsom
skadeersättning åt de emigrantfamiljer, hvilka lidit genom
godsindragningar under revolutionen. I det frisinnade
Frank-rikes ögon var en sådan frikostighet mot personer, som burit
vapen mot fäderneslandet, en förolämpning mot revolutionen
och det skattebetalande Frankrike. Karl X:s kröning under
utvecklande af stor, gammaldags ceremoni förfelade helt
och hållet sin verkan att ingifva vördnad. Béranger skref
sin förlöjligande dikt: »Karl den enfaldiges smörjelse», och
det moderna Paris skrattade. Den kurs, regeringen följde,
vittnade om jesuiter vid rodret. Gatorna genomtågades
åter af gudliga processioner, från hvilka ljödo klago- och
botpsalmer, liksom kunde Frankrike icke nog begråta sina
brott och betyga sin ånger öfver revolutionens synder. Men
Frankrike tycktes icke vilja ångra sig. Jäsningen i landet
växte, och särskildt Paris var i en butter och hotande
oppositions våld. Då Villéle vågat upplösa den för 7 år
valda deputeradekammaren och vädja till nya val, samlades
en så öfvervägande frisinnad kammare, att Villéle fann sin
tid vara ute och afgick. Han efterträddes af Martignac, erf
klok och mera frisinnad man. Men konungen begagnade
Ludvig XVIII
död sept. 1824.
Karl X 1824—
1830.
Martignacs
ministär 1828—
1829.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
