Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE.
119
första lägliga tillfälle att göra sig kvitt den mindre
behaglige rådgifvaren för att i stället öfverlämna ministärens
ledning åt mannen efter sitt sinne, hertigen af Polignac. Pressen
genljöd af stridsgny, och deputeradekammaren förklarade
ministären sakna kammarens förtroende. Kammaren
upplöstes, men valmännen återsände i det hela samma ombud.
Förgäfves! Konung och minister, båda lika förblindade
och halsstarriga, fortsatte sin väg till fall.
Liksom regeringens politik att låta Frankrike i förening
med England och Ryssland undsätta det kämpande
Grekland — en eljest populär handling — föga hade båtat Villéle,
lika litet kunde eröfringen af sjorofvarnästet Alger, uvars
bej förolämpat "franske konsuln, rädda minister och konung,
då de själfva genom en revolutionär handling domfällde sig.
Ty då regeringen genom sina beryktade »ordonnanser»
(juli-ordonnanserna) egenmäktigt begick våld på den bestående
författningen, var det regeringen, som började revolution.
Genom tre af dessa kungliga påbud, tillsammans fem: 1)
inskränktes och våldfördes tryckfriheten, 2) upplöstes den
nyvalda deputeradekammaren, innan den ännu sammanträdt,
3) upphäfdes den bestående vallagen och fastställdes en ny.
Häpnad, förbittring och — i början — rådvillhet voro
ordo-nansernas närmaste verkningar. Men den själfständigare
och modigare tidningspressen tog till ordet och lät bland
allmänheten sprida en af Thiers m. fl. författad djärf
protest-skrifvelse, ett mäktigt bidrag till den skakning, som nu
sprängde samhällsordningens band. Barrikadkiiget började.
Marmont, Napoleons f. d. marskalk, som blifvit
bourbonernas tjänare och nu anförde de kungliga trupperna, synes
hafva vacklat mellan sin nya plikt och sina minnen såsom
en gång det revolutionära Frankrikes kämpe. Efter tre
dagars strid om besittningen af Paris var revolutionen
segrare och Karl utan krona. I sitt hopp att få sin sonson
Henrik, hertig af Bordeaux (grefve af Chambord), upphöjd
på den ttfon, han själf måste afsäga sig, såg han sig gäckad.
»Måtte Karl X skona detta barns krona», hade en gång
l#«dvig XVIII sagt. Karl X hade icke förstått att skona.
Polignac^
ministär 1829—
1830.
Öfverbl. s. 7.
Eröfringen af
Algeriet
börjad 1830.
Ordonnanserna
af d. 25 juli
1830.
[-Julirevolutionen-]
{+Julirevolutio-
nen+} 27-29
juli 1830.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
