Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 NYA HISTORIEN EFTER 1815.
rike ville hafva ordning inåt, kraft och anseende utåt, och I
man väntade nu detta af dynastien Napoleon, medan på
samma gång folksuveränitetens drömbild var räddad.
Styrelsesättets grunddrag voro redan förut bestämda genom ofvan
antydda författning, hvilken Napoleon på grund af det
suveräna folkets förtroendeuppdrag hade utfärdat. Följande
sin1 farbror i spåren lät Napoleon III en ur allmänna val
framgången lagstiftande församling och en af honom själf
utsedd senat finnas till. Men han hade förbehållit sig själf
att föreslå lagar; ministrarne voro utan ansvar inför
natio-nen; kejsaren var själf ansvarig — nämligen då han
behagade tillfråga nationen. Alla myndigheter från ofvan till
nedan voro endast organ för den kejserliga viljan. Den
första revolutionens rika löften om större utrymme för
folkets lokala själfverksamhet förblefvo ouppfyllda.
Napoleon sökte emellertid gifva sig sken af att genom
kejsardömet vilja uppfostra sitt folk till frihet. Men
despotismen blef en uppfostran icke till frihet utan till själfsvåld.
De politiska meningsbrytningarna undertrycktes af hårda
band på tryckfriheten, af polis och fruktan för deportation.
Erfarenheten ger dock vid handen, att då rörliga
människosjälar icke tillåtas att sysselsätta sig med värdigare ämnen,
sinnena lätteligen komma att söka lägre och simplare
retelser. Den tvungna politiska tystnaden, det inre välståndet,
de yttre framgångarna, sorglösheten och öfvermodet hade
till följd att i Napoleon Hirs Frankrike rätt djupt
nedsänka det sedliga lifvets medelhöjd. Och Frankrike skulle
komma att erfara, hurusom sedernas förslappning och ett
sorglöst öfvermod äro lika farliga för nationer som för
enskilda. Napoleon IILs regering var dock ur många
synpunkter både hedrande och gagnelig. Ingen före honom
har så vårdat sig om kroppsarbetarnes bästa som han. Han
icke blott sökte bereda dem arbete, utan han sörjde äfven
för deras välfärd i afseende på bostäder och i syfte att
trygga dem mot Oförvållad nöd; han främjade bildandet af
understödskassor, vidtog åtgärder, som afsågo att skaffa
den fattige tillgång till läkarhjälp och rättegångsbitr&de
o. s. v. Städer, stora och små, följande Paris’ exempel,
Napoleon
proklamerad
kejsare
2 dec. 1852.
Napoleon III
1852—1870.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
