Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Österrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTBBRIKE.
169
het och småsinne, hans inbilska tro på gudomlig
härskarrätt lämpade sig väl för samverkan med en minister sådan
som Metternich. I saknad af högre statsmannaegenskaper
hade Metternich smidighetens och hyckleriets förmåga att
vinna sina syften och framför allt den egenskapen att genom
censurens, polisens och spioneriets hjälpmedel troget vaka
öfver den kejserliga allmaktens ostördhet. För att något
belysa, hvad man förstår med ordet reaktion, må här
inflyta några exempel på det österrikiska systemet. Ett
föremål för den ljusskygga, »faderliga» regeringens synnerliga
omvårdnad måste naturligtvis vara att afstänga ungdomen
från de farliga läror, som kunde oroa den i dess hvila
vid det gamla. Själfva universiteten nedsjönko under tvånget
af censur och trångbröstade bestämmelser till en själlös
mekanism, som endast afsåg att tränera blifvande ämbetsmän.
Läraren var bunden vid föreskrifna läroböcker, lärjungen
vid föreskrifna ämnen. Men den senare kunde i sinom tid
uppstiga till statens högsta ämbeten utan att t. ex. hafva
begrepp om historia. Regeringen höll reda på hvilka
böcker professorerna lånade från biblioteket. Samma slöa,
döda formväsende kännetecknade naturligtvis de
förberedande skolorna. Privatundervisningen stod under tryckande
polisstadgar. På samma sätt som den högre undervisningen
sålunda omslöts liksom af en kordong, inom hvilken den
måste röra sig, så var äfven folkundervisningen belamrad
med småaktiga bestämmelser, som afsågo att vänja så väl
lärare som lärjungar vid den andliga tvångströjan.
Läroböckerna inskärpte den blinda lydnaden under
kejsarenfadern, såsom den där hade all makt öfver egendom och
lif. Till den husfaderligt politiska själavårdens bistånd
påkallades äfven den kyrkliga, som blott alltför mycket
förbisåg väsendet för formen och gaf åt det religiösa lifvet ett
sken af gudaktighet men försakade dess kraft. Ett system,
som ålade äfven professorer att bikta sig, skapade helt
visst flera fritänkare, än Voltaire hade gjort. Medeltidens
barnsligt troende sinne lät icke återkalla sig genom
reglementen, och en from min, antagen på
överordnades befallning, blir icke gudsfruktan. Hycklare hade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
