Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Österrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
NYA HISTORIEN EFTER 1815.
solskenstid; jesuiterna kunde under Metternichs höga
beskydd åter fritt taga den lägre undervisningen i sin hand
och smyga sig på själarna. Vid själfva förföljelserna, som
för en mängd skriftställare och frihetsvänner medförde
för-lust af fädernesland eller frihet, tog man hyckleriet i sin tjänst»
All statslifvets verksamhet utgick med centralisationens
hela seghet, så i det största som det minsta, från
regerin-gen, så att all företagsamhet hos nation och individer
för-kväfdes. Man skulle väl då kunna tro, att i denna
mekaniskt verkande stat regeringsmaskineriet också arbetat med
jden mekaniska kraftens säkerhet och ändamålsenlighet.
Tvärt om! Den riksvårdande verksamheten saknade all enhet
och planmässighet, och samma blytunga tröghet, som af
gammalt kännetecknat Österrike, hängde däröfver. Det
låg visserligen i sakens natur, att den österrikiska
förvalt-ningen måste blifva svår och invecklad i följd af
skiljaktigheterna mellan de många olika folk och landsdelar, söm
tillsammans bildade den stora monarkien. Men det
patriarkaliskt österländska systemet med oansvarigheten till sin
sköld lämnade också fritt spelrum åt godtycket, trögheten,
partiskheten och det byråkratiska öfversitteriet, så mot
allmänheten som underordnade; för öfverordnade kröp man.
Maria Teresia och Josef II hade undanröjt många
missför-förhållanden och utjämnat mycket, som var ojämnt. De hade
försvagat adels- och prästvälde t;ll båtnad för de lägre
samhällslagren men icke mindre för enväldet, i hvilket allt
uppgick. Äfven de privilegierade stånden voro
underkastade skattskyldighet, och på samma gång som de provinsiella
landtlagarna förlorat all själfständig verksamhet, hade också
de privilegierade klasser, som i dem varit mäktiga, äfven på
detta område förlorat sin betydenhet i förhållande till re*
geringen. Men nedåt sedt påmindes man ännu lifligt om
det gamla. Olikheterna olika landsdelar emellan voro
visserligen stora, men ett väsentligt ondt var nystan
allestädes gemensamt, nämligen å ena sidan böndernas tryckta;
tämligen ofria ställning samt å den andra adelns, oaktadt
alla utjämningar, ännu alltid stora öfvermakt. För att icke
tala om Ungern, där adeln var skattfri och bönderna en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
