Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Österrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTEREIKB.
171
samma utgjorde »misera contribuens plebs» eller den eländiga
skattdragande hopen, voro äfven i tyska landsdelar
bönderna, ehuru icke lifegna, likväl underkastade godsherrarnes
disciplinära myndighet samt ganska hårda
dagverksskyldig-heter och beskattningar till godsägarnes förmån. Liksom
adeln tog alla högre ämbetsmannagrader för sin räkning,
så innehade den ock större delen af Österrikes jord. Äfven
en hel del städer stodo ännu i en ofri ställning till enskilda
godsägare. Adeln kunde ännu mot de ofrälse tillåta sig;
det gröfsta själfsvåld, och vid universiteten hade adeln ännu
sina särskilda bänkar. De provinsiella landtdagarna, soiq
visserligen voro så undertryckta, att de ingenting kunde fordra
och ingenting vägra, utgjordes till tre fjärdedelar af adel
och präster. Genom sitt stillastående blef Österrike alltmer
afskildt från det öfriga Tyskland med dess jämförelsevis
större rörlighet, och detta må väl i sin mån hafva
underlättat det arbete, som afsåg att ur Tyska riket utesluta den
österrikiska monarkien. Sällan har väl också ett rikes
un-såtar varit så beskedligt lydaktiga under regeringens och
kyrkans ledning som befolkningen i en stor del af de
österrikiska landen. Men den andliga och politiska
klafbunden-heten och overksamheten medförde också sin naturliga följd
af andlig och moralisk förslappning. Liksom de särskilda
nationaliteterna slöto sig hvar och en inom sig, likgiltiga
för eller fientliga mot det hela, så blefvo också de enskilda
människorna utan intresse för något annat än det personliga
välbefinnandet. Under fredens hägn utvecklade sig
visserligen handel och industri, men afspärrningen mot utlandet
inverkade hämmande äfven på dessa. Så Ivckades emellertid
Österrike under Frans I och ännu därefter under hans son och
efterträdare Ferdinand framlefva sitt lif intill 1848 utan att
väsentligen störas af jämlikhetslärors larm. Då till sist, när
februarirevolutionen åter försatte Europa i skakning, då
förmådde icke ens den österrikiska despotismens stängsel och
fördämningar uppehålla revolutionens våldsamt framilande
svallvåg, utan hela den på konstladt sätt sammanfogade
statsbyggnaden var nära däran att sammanstörta. Men det blef
här icke en revolution utan många — och revolutioner afskilda
Ferdinand 1
1835—1848.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
