Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storbritannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 kya HISTORIEN EFTER 1815-
kämpe, torypartiets blifvande hufvudman, Disraelis nu
började sin lysande statsmannabana. Den nya ministären,
Russell—Palmerston, blef likväl en whigministär, hvars
frihandelsvänliga grundsatser torde hafva bidragit därtill, att 1848
o o o 7
års stormar endast lätt vidrörde England. En tid af
jämförelsevis större lugn hade inträdt. Efter CVConnells död
hade ingen förmått upptaga hans mantel. Fattiga och
lidande irländare föredrogo att utvandra till Amerika
framför att förnya en hopplös strid, och denna utvandring
massviss bidrog att underlätta striden mot irländsk upprorsanda.
Men hatet förde Utvandrarne med sig till den främmande
världsdelen. Det af irländare i Amerika stiftade s. k.
Feniemas förbund skulle snart påminna England, att
hämnden endast bidade sin tid. Äfven från själfva England
företogos utvandringar; arbetarpartiets nederlag i
Frankrike sommaren 1848 verkade nedstämmande;
världsutställningen i London gaf sysselsättning åt armar och sinnen.
Så var äfven det engelska arbetarmissnöjet för tillfället
dämpad t och ställningen öfver hufvud gynnsam för inre
lugn.
På 1850-talet trädde England åter fram ur den
tillbakadragenhet, hvilken det en tid i afseende på den yttre
politiken iakttagit. Genom förstärkning af flotta och här gaf
det till känna, att Storbritannien fortfarande ville vara starkt
och mäktigt. Vakthållningen om Konstantinopel, från
hvilken utfallsport Ryssland skulle kunna uppträda som
Englands medtäflare på Medelhafvet, var sedan länge en
bestäm-ningsgrund för den brittiska politiken. England drefs sålunda
att med Frankrike deltaga i det s. k. orientaliska kriget.
Emellan kontinentens makter och England rådde en viss
förstämning med anledning af det sistnämndas nog långt
drifna tillämpning af asyl-(fristads)rätten, som gjorde
England till en härd för revolutionära stämplingar mot andra
staters lugn. Men icke ens Orsinis anslag mot Napoleon*
hvilket planlagts i England, afbröt den vänskap mellan
Frankrike och England, som inträdt, och kontinentens makter
hade stämts blidare, då England käckt uppträdde mot
Rysslands förstoringssyften. Lord Palmerston, då inrikesniini-
Russell förste
minister
1846—1852.
0’Connell död
1847.
[-Världsutställningen-]
{+Världsutställ-
ningen+} i Lon
don 1851.
Krimkriget
s. 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
