Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Turkiets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
NYA HISTORIEN EFTER 1815.
inanträde har denna riksdag; åldrig varit samlad. På annat
o o
sätt än möjligen genom en sultanisk själfhärskarbefallning
har den icke blifvit upphäft!. Så finnes på papperet mycket*
som ej finnes i verkligheten.
Då Europas öden i våra dagar äro i så hög grad
beroende af ställningen till Turkiet, torde det icke befinnas
olämpligt att här framställa en sammanträngd helbild af dess
historia och gestalt, såsom ledning för omdömet om det,
som skett och det som där förestår* Det turkiska
krigarfolket, framdrifvet af mohammedansk religionsfanatism, hade
med svärd underlagt sig folken i dess väg utan att med
dem söka en försoning och sammanslutning; under gemensam
rätt och lag. Inför segraren var den besegrade rättslös,
slafven, som skulle beskattas och lyda. Padischan (sultanen)
var, såsom profetens ställföreträdare, Guds viljas tolk och
följaktligen på religiös grund den till sitt begrepp
fullkomligt oinskränkte härskaren. Det monarkiska godtycket blef
styrelsens och statslifvets regel. Efter föredömet från själf—
härskaren sträckte sig godtycket och maktmissbruken från
ofvan till nedan hela statsorganismen igenom, och offret i
sista hand blef den kufvade rajan eller icke-mohammedanen,
d. v. s. de kristna, genom hvilkas förtryckande och plundring
de styrande i olika grader skaffade sig medel att förvärfva
snikna överordnades ynnest, vinna befordran och fördelar.
Ty allt var tillfälligt, och statens tjänst var en
mammons-tjänst, vid hvilken hufvudsaken var att under en kanske
kort maktbesittning göra så mycket penningar som möjligt.
Plundrade och förtryckta, orättfärdigt behandlade af vrånga
rättskipare, blefvo de besegrade folken statens fiender,
rufvande på hat och upprorstankar, i saknad både af
förmåga och vilja att upprätthålla den sjunkande staten, hvars
härskande kast, likt forntidens perser, förvekligats. A andra
sidan rörde sig själfständighetsanden hos de persiska
satrapernas gelikar, provinsguvernörerna,1 färdiga att vid lämpligt
tillfälle resa sig mot sina förslappade herrar. Och i denna
stat med alla dess missförhållanden har från början oför-
1 En provinsståthållares titel är vali, men dessa guvernörer tillhöra
också vanligen den till rangen högsta eller pascha-klassen.
Första och
sista turkiska
riksdagen
1877.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
