Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det underbaraste af allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
— Absolut nödvändigt, svarade Holmes sträft.
Vägrar ni, lämnar jag hela affären.
Efter ett ögonblicks inre strid fattade den unge
mannen sitt beslut.
— Nåväl då, jag vill svara på er fråga. Men
jag vet icke rätt, hvad jag skall gifvaför svar, som
är rättast.
— Ett ja eller nej, sir, ingenting annat. Mottog
ni besök eller ej?
— Nåväl då — ja.
Vi åhörare andades till; det var tydligt, att
Sherlock Holmes funnit ett spår, där andra ingen-
ting sett.
— Herre eller dam? fortsatte inkvisitorn.
Äter samma besynnerligt brydda nästan skrämda
uttryck i Turtletons anletsdrag och hela väsen.
Det låg däri något så komiskt hjälplöst, att själfva
Sherlock Holmes’ sträfva allvar mildrades till ett
småleende.
•— Det är alltså en dam, sade min vän. — Jag
är sällan indiskret, men jag måste ytterligare fråga:
en dam, som står ert hjärta nära?
Turtletons svar kom mera likgiltigt än man
skulle trott:
— Åhja, rätt nära.
— Om jag nu går in på fridlyst område, sir,
så anse mig ej närgången. Här, från den stol,
hvarå ni har plats, har afslöjats hemligheter af
vida större betydelse än dem, en ung man af ert
skrot och korn gömmer på. Jag känner de tyska
ordspråken “leben und leben lassen“ och “leben
ist lieben“. Naturligtvis var damen ung?
— Nej, det var hon visst icke, svarade Turtle-
ton eftertryckligt.
— Icke? Hvem var hon då?
— Min farmor.
Jag kom händelsevis att se mig om på de när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
