Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det underbaraste af allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
— Nej, hör nu, Holmes, har ni suttit mer än
en timme och drifvit gyckel med oss? utbrast Le-
strade.
Min vän satt lugn som klippan, hvillcen reser
sig midt i den svallande oceanens bränningar.
— Fanns det under sagda tid ingen mer i rum-
met än mr Turtleton? sporde han.
Vi skakade alla våra hufvuden; vårt förstånd
stod stilla; det kunde ej följa Sherlock Holmes’
tankegång.
Skriften talar om de enfaldigas vishet; dess ord
besannades här. Hvad erfarna, sluga, i london-
lifvets och affärsvärldens mysterier väl bevandrade
män ej förmådde uppdaga, det fann enfalden från
landet. Turtleton utropade nämligen plötsligt:
— Min farmor, sir! Ni menar min farmor.
— Det menar jag, sade Holmes med eftertryck.
— Menar ni, att hon tagit diamanterna? frågade
den unge mannen i stor upphetsning?
— Ni träffar hufvudet på spiken, sir.
Turtleton sprang upp från stolen.
— Sir! Hur kan ni tro, att en astralande kunde
falla så djupt som att bli en simpel tjuf, att en
som nått tredje transformationsgraden kunnat ned-
låta sig till sådant? Ni är en belackare, sir, det
är ni.
— Jag respekterar er släktkänsla, svarade min
vän, och öfverser med ert utbrott, men påminner
er, att jag aldrig satt ordet stöld i samband med
er farmor. Hon har ej stulit; hon har endast åter-
tagit, hvad som var hennes.
Turtleton sjönk ned på sin stol.
— Ni har rätt, sir, ni har rätt!
Men från andra håll började bränningarne brusa
desto högre mot klippan i hafvet.
— Det är väl aldrig er mening, att vi skola taga
det här för kontant? sporde Gregson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
