Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spöket på Nedwoodhouse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
ning, hvari vi afvaktade utgången af Holmes’ före-
tag, höll hvarje annan sensation inom skrankorna.
Väl 10 elier 15 minuter dröjde det, innan vi
sågo mr Holmes’ spetsiga näsa och magra figur
dyka fram ur lönngången; han haltade litet på högra
benet, som han oaflåtligt gned med handen.
— Allt klart, Watson! — ropade han till mig.
— Allt klart. Jag visste väl, att min hjärnas kraf-
ter ej kunde svika.
— Har ni funnit Sully? — frågade mrs Burton
ifrigt.
— Nej. Men jag har funnit intrigens knut, gå-
tans lösning. Detta är hufvudsaken, allt annat är
bisaker. Att min hjärna fungerar i fullt normalt
skick, därpå beror allt.
— Hvad frågar jag efter er hjärna! — utstötte
mrs Burton förbittrad. — Ej mer än efter ett pep-
parkorn. Jag vill veta, hvad som blifvit af min
dotter.
— Min bästa — genmälte min vän med ett
öfverseende leende — ni förstår mig ju icke. Vi
mena samma sak, ehuru vi se den från olika syn-
punkter, jag från det teoretiska resonemangets —
— Jag frågar ej efter edra resonemanger mer
än så — hon strök sina händer emot hvarandra.
— Hvar är min dotter, sir?
— Hon har rymt.
— Rymt? — Mrs Burtons utrop upprepades af
alla de närvarande i skiljaktiga tonfall.
— Ja, rymt igenom lönngången. Hon gick in i
biblioteket, därifrån ut i galleriet och smög sig
sedan, medan vår uppmärksamhet var bunden vid
Tribber, ned i gången, där troligen hennes älsklige
Ranger väntade henne. Just detta var planen med
aftonens upptåg; vi kallade det en barnslighet, men
det var en djärf och lyckad intrig.
— O, sir, hvarför tog ni inte fatt henne?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
