Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spöket på Nedwoodhouse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
— Hörde ni, mr Holmes, dessa löften och kan
beediga deras innehåll och frivilliga afgifvande?
— Ja visst. Men hjälp oss, bäste sir, ur detta
ogrundliga elände!
— Är ni, doktor, i stånd att aflägga samma
vittnesmål ?
— Ja — suckade jag, ty jag erfor högst oange-
näma känslor i mitt inre.
— Jag hörde ej tydligt. Ni måste tala högre,
doktor.
— Ja — skrek jag med mina lungors hela kraft,
för att i nästa ögonblick luta mig öfver båtrelingen
och vemodsfullt blicka ned i hafvets djup.
— Och nu vänder ni väl båten mot land, Ran-
ger? Nu är ju allt bra — bad mrs Burton öd-
mjukt.
— Genast, lilla svärmor, — sade den blifvande
mågen artigt. Jag har bara en liten sak att göra
upp med mr Holmes. — Mr Holmes, seså, raska
er nu en smula och gif mig den där arresterings-
ordern, ni visade på fartyget. Ni kunde eljest få
lust att begagna den, när vi komma i land.
— Det skall jag ej göra.
— Bättre en fågel i handen än tio i skogen, sir.
Fram med ordern!
— 4a§ orkar icke.
— Åh, det går nog för en man som utfört så
konstiga saker som ni.
Under djupa suckar försökte Holmes få fram
papperet ur sin bröstficka, men förgäfves.
— Tag den själf, bäste mr Ranger.
— Tror ni jag kan lämna skot och roder i en
sådan blåst?
Ändtligen kom papperet fram. Med uttömda
krafter sjönk Holmes åter ned mot båtkanten, me-
dan Ranger lät papperet flyga för vinden utåt haf-
vet. Därefter utropade han entusiastiskt: — Nu,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
