Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spöket på Nedwoodhouse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
Mrs Burton hade svårt att släppa sin påbörjade
tanketråd.
— En saga är det mig i alla fall, att ni och
Sully hunnit bli så fastade vid hvarandra på 5
veckor.
— 5 veckor? — log Ranger. — Vi ha varit för-
lofvade i 3 år, alltsedan Sully gick i skolan i Lon-
don och jag läste på omin ingeniörskurs. Det är
väl, om det ej är 10. Åtminstone hade vi oerhördt
roligt tillsammans på våra långa segelturer där-
uppe i Scarborough, där Sully lärde sig att ut-
märkt tåla en smula sjögång. Allt man lär, kom-
mer slutligen till nytta.
— Nå, du min milde! Har jag någonsin hört
på maken? — utbrast mrs Burton. Som jag an-
såg, att min husläkarauktoritet under dagens skif-
tande händelser blifvit åsidosatt, ansåg jag mig böra
göra en liten påminnelse därom.
— Lugna er, mrs Burton. Jag skall ge er ett
nervstillande medel, som är utomordentligt välgö-
rande.
— Prata icke om nerver — blef det öfverras-
kande svaret. — Hvem har tid, doktor, att tänka
på nerver, när man får hufvud och händer fulla
af brudutstyrsel och bröllopstillrustningar ? Nej,
doktor, som husläkare behöfver ni ej komma hit
mer, men jag hoppas, att ni ofta kommer som hu-
sets vän.
— Och jag — inföll Sully, mycket blygt men
mycket tilltalande — hoppas detsamma i fråga om
mr Holmes och mitt blifvande hem. Mr Holmes
är i alla fall min lyckas skapare. Hade han ej
arresterat Edvard, så hade vi ej fått hvarandra,
åtminstone ej så snart.
Min vän höjde sitt glas och drack henne till.
Men vinet var vist litet surt; åtminstone gjorde
Holmes en misslynt grimas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
