Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ramsfordhills hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men ni ser ut så.
— Må vara, men jag är i alla fall ej präst.
— Hva’ ä’ ni då?
— Jag studerar historia.
— Jaså historier. Ä’ de’ sån’a där, som handla
om kungar eller sån’a där om kärlek?
— Båda delarna.
— Ni ä’ alltså ingen präst?
— Nej icke alls.
— Nå, då kan jag ta’ en nypa ur er pung och
prata en stund med er. Gräset springer inte sin
väg. Ser ni, jag tål inte präster. Jag tror inte på
dem. Jag tror inte på någonting — jag är för upp-
lyst till det.
— Hvillcen skada att en så upplyst och kvick
karl som ni skall gräfva ner sina pund i jorden!
— Hva’ ska’ en göra, när en hemma har en ko
och dessutom tre kalfvar — ni begriper, att jag
menar ungarna?
— Naturligtvis. Men säg mig, min gode man,
finns det ingen genväg härifrån fram till gården?
Skall jag behöfva göra hela den långa omvägen
dit åt öster?
— Det har funnits en ginväg öfver Wildparken,
det har det; jag har gått den mången god kväll,
ty mitt ställe ligger därborta bakom kullen; men
nu finns det ingen, se’n den där Robertson satte
upp stängslet. Kvickt påhitt! Jag vill vara en
torsk, pm jag förstår, hva’ det skulle tjäna till.
— Ah, han ville väl bevara rådjuren från att
komma in i snåren och bli söderrifna.
— Rådjuren? Här har inte funnits ett lif, som
liknat ett rådjur, på tio år. Det fanns sådana, in-
nan sir Dudley for ut till Indien, men när han rest,
så blef det ett smällande och skjutande i parken
bittida och sent, och godt pris på kött blef det
också — krypskyttar, sir. Och när baroneten kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
