- Project Runeberg -  Nya Sherlock-Holmes historier /
187

(1910) [MARC] Author: Oskar Wågman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ramsfordhills hemlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

187
— Svarta grefvinnan! Hvem är det? Om jag
ej tröttade er för mycket, ville jag gärna höra nå-
got närmare om henne.
— Ah, jag blir ej trött, då jag som nu sitter i
stillhet och talar sakta. Jag tror, att jag för er kan
tala om, hvad jag upplefvat. För minstyfmor och
Hartvig har jag ej gjort det; de tro ej på skrock
och gamla sägner, de äro så friska, sunda och starka
människor, att de endast skratta åt dylika saker
som åt inbillningsfoster. Svarta grefvinnan är ett
andeväsen, som tid efter annan visar sig på Rams-
fordhill -— ni vet, att dylika finnas på en hel mängd
andra gamla ställen också. Det påstås, att hon
varit en grefvinna Douglas, som blifvit gift med
dåvarande herren till Ramsfordhill och som mör-
dats af sin make för en pages skull. Naturligtvis
är det oändligt länge sedan det hände; ingen vet
när. Af hat till sin mördare och hela hans släkt
har hon blifvit ställets onda ande, som har sin
glädje i profeterandet af olyckor, och särskildt är
hennes uppenbarelse ett förebud till döden för den
Ramsford, som får se henne.
— Och ni har sett henne?
— Två gånger; hon har två gånger skridit förbi
min dörr. Som ni kan förstå, är min sömn ej så
god, jag ligger mycket vaken. En gång, det var
försommaren i fjor, hade jag låtit min dörr ut till
korridoren stå öppen för den kvafva hettans skull;
då kom hon och gick förbi; jag såg henne tydligt;
det var vid midnatt.
— Och den andra gången?
— För omkring tre veckor sedan. Som jag sagt,
ligger jag ofta vaken; mina sinnen äro då synner-
ligen spända och i verksamhet. Jag hörde annal-
kande steg ute i korridoren; huru svaga och smy-
gande de än voro, förnam jag dem. För min in-
billning framstod tanken på tjufvar och mördare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:28:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyaholmes/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free