Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ramsfordhills hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
under långsam pina: dig själf, dina barn, din ende
vän och trotjänare.
— Men är du så omättlig? Finns det ingen
gräns för din vildhet? Gömmes ej ett uns mänsk-
lighet i din själ?
— Där får ingen mänsklighet gömmas. Jag
har haft en stund af svaghet. Jag såg dig ligga
liflös i din likkista; läkarna sade att du var död,
dina släktingar, dina underhafvande, Englands tid-
ningar upprepade detsamma. Men jag visste, att
du lefde; ty det var jag som under din sjukdom
sprutat in i dina ådror det giftämne, som faldrerna
i mitt land begagna, när de vilja spela döda. Det
framkallar ej döden, men dödens vålnad. Döm
emellertid om min svaghet, då jag ett ögonblick
tänkte att verkligen låta dig dö. Men svagheten
varade allenast ett ögonblick, i det nästa...
Hon tystnade plötsligt; hennes öra hade upp-
fångat ljud, steg hördes i trappan bakom henne,
och när hon vände sig om, lades en tung hand på
hennes skuldra och en röst — det var Sherlock
Holmes’ —- talade allvarligt och hotfullt:
— Mylady Ellinor Ramsford: Jag häktar er för
trenne brott: brottsligt ingrepp i er makes frihet,
giftmordsförsök mot er styfdottei’, uppsåtligt sede-
fördärfvande inflytande på er styfson.
Trots dunklet i den af svagt lyktsken upplysta
tornkammaren kunde man skönja den blygrå blek-
het, som färgade myladys drag. Hon gjorde en
snabb rörelse såsom för att resa sig och såg bort
åt trappan, men då hennes öga invid den mötte
tvenne manliga gestalter, Lestrade och Villonby, föll
hon tillbaka på stolen som förstenad.
Men från den mörka vrån i rummets bottersta
hörn hördes ett rassel af kedjor; fången, sir Dudley
Ramsford, rusade upp, och med ett högt anskri:
“Jag är räddad1“ störtade han med utbredda armar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
