Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Det gamla Kina - 4. Konflikten mellan vita och gula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Si
irå
av
in-
iii-
ir-
Lll-
en
d-
rii-
2S-
ka
li-
ch
de
rr.
itt
;0t
it-
n-
11-
e-
;e-
n-
n-
;t;
50
är
ch
ar
ra
0-
talet med 45 miljoner — en rent ohygglig siffra. Kostna-
der för kriget med engelsmännen och skadeersättningen trass-
lade till statsfinanserna, vilka just aldrig voro blomstrande
tijl följd av det korrumperade hovets slöseri och kejsarnas
oavlåtliga byggnadsverksamhet. För att skaffa inkomstei
började man sälja högre ämbeten, vilket naturligtvis icke
förbättrade förhållandena. Om inga extra störande mo-
ment hade tillkommit, så hade väl dynastien ansetts hava
förverkat himmelens nåd och en ny kommit i stället. Men
européernas ingripande fördröjde räfsten med Manchudy-
nastien. I alla händelser utbröt ett fruktansvärt uppror
under ledning av en elev vid en kristen missionsskola, vil-
ken sammanblandade kristna idéer med en slags primitiv
kommunism och kallade sig själv »himmelsk furste» och
»Kristi yngre broder» samt sin dynasti Tai-ping (den
stora friden). Därav kom namnet Taiping-upproret. Det
började i söder och Nanking intogs. Allteftersom massor-
na växte, blevo förhärjningarna allt svårare, och sedan
Yangtsedalen erövrats, gjordes framstötar åt Peking tid.
Inbördeskriget rasade från 1852 till 1864 och kvävdes först,
sedan europeiska friskaror börjat ingripa och general
Charles Gordon fått befäl.
De europeiska makterna togo föga notis om upproret,
utan fullföljde sin egen politik. Av en tillfällighet, som för
övrigt icke var vidare hedrande för européerna, skedde en
tillspetsning år 1856, vilken ledde till ett engelskt-franskt
fälttåg emot Kina. Åtskilliga hamnstäder togos av de för-
bundna, och sedan även Takuforten fallit vid Tientsm,
nödgades kinesiska regeringen sluta fred i nämnda stad.
Villkoren blevo hårda. England fick rätt att hålla stän-
dig representant i Peking och Kina i Dondon, nio nya för-
dragshamnar öppnades och rätt till handel medgavs pa
Yangtsekiang, brittiska undersåtar med pass hade rätt att
resa i det inre landet, kristen predikan tilläts, ansiutuing till
kristendomen fick icke hindras och exteiritorialitetsrätten
6 — Hildebrand: Kina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
