Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Det gamla Kina - 4. Konflikten mellan vita och gula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
erkändes uttryckligen. Frankrike slöt ett liknande fördrag,
och även Förenta Staterna och Ryssland.’
Fa det mest barnsliga sätt sökte kinesiska regeringen för-
hindra fördragens ratificering. Då enligt träffat avtal
makternas representanter begåvo sig i väg till Peking, hej-
dades de med artillerield och en grupp européer togos till
fånga. Truppförstärkningar sändes av makterna och ett
kort nytt krig år 1860 slutade med att Pekings portar öpp-
nades, kejsarfamiljen flydde och det härliga sommarpalat-
set plundrades och uppbrändes — det sista en barbarisk och
onödig hämdeakt av européerna. Den klokaste mannen i
kejsarens omgivning, prins Kung, förhandlade med euro-
1 Under fredsförhandlingarna i Tientsin uppkom frågan om opiehandeln
och det framhölls från makternas sida, att det vore bäst att legalisera
handeln, men reglera den. I vad mån denna uppfattning var uppriktig
eller om det närmast var fråga om att tillgodose importörernas intressen,
kan jag icke uttala mig om. I alla händelser upphävdes importförbudet
och åsattes opium en hög tull. Den inhemska produktionen ökades
hastigt. Såsom ett led i reformpolitiken i början av 1900-talet utfärdades
år 1906 ett edikt om fullständigt förbud emot opierökning, med en över-
gångstid av tio år. Engelska regeringen ställde sig tillmötesgående
och träffade ett avtal, först på tre år, sedan förlängt på 7 år, om
en inskränkning av den indiska opieexporten på Kina med tio procent
varje år; avtalet 0111 utsträckningen av tiden förbands emellertid med
den begränsningen, att exporten från Indien skulle minskas och inhiberas
till alla kinesiska provinser, där produktionen av opium vore effektivt
förhindrad Man misstrodde tydligen kinesernas goda vilja eller deras
lormaga. Ar 1913 förklarade den kinesiska regeringen, att alla provinser
voro fria från opieproduktion, och den engelsk-indiska regeringen förbjöd
da all vidare export till Kina, ehuru den hade tämligen klart för sig,
att uppgiften ej var riktig. Sedan dess lär indiskt opium icke på direkta
vagar hava kommit till Kina. Smuggleriet ökades nu, delvis från Japan.
England och flera andra länder söka numera kontrollera all export av
narkotiska medel, men de komma fram på allehanda smygvägar Ett
aterfall har på senaste tiden skett inom Kina, i det att generalerna
börjat tillata opieproduktionen emot höga avgifter, vilka de behöva för
sin krigföring. På detta sätt lär vallmoodlingen hava tagit fart på ett
synnerligen olyckligt sätt. (Woodhead, The Truth about the Chinese
Republic, sid. 185 ffl).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
