Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Revolution och inbördeskrig - 6. Revolutionen och republikens första år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Församlingens förhandlingar avslötos i januari 1911, men
dess medlemmar hade bildat en folkrepresentationsförening
och lära hava kvarstannat i Peking. Regenten blev allt vill-
rådigare och ombildade i maj 1911 det stora regeringsrådet
till en ministär av europeisk snitt — till formen; i realiteten
blevo reaktionärer ministrar, och den 73-årige prins King ut-
sågs till premierminister. Det var en svag och för intriger ut-
satt man, som förde regeringsskutan, varför denna drev än
åt den reaktionära och än åt den radikala stranden. Genom
ett edikt begränsades den rådgivande församlingens befo-
genheter, vilket beslut naturligtvis tilltalade reaktionärerna.
Utvecklingen påskyndades emellertid av vad som tilldrog sig
i provinserna.
Regeringen var i penningnöd och lyckades avtala med ett
konsortium av engelska, amerikanska, tyska och franska
finansmän om ett stort lån, som nominellt skulle användas
till en myntreform. Ett annat lån skulle gå till fullbordan-
de som statsjärnvägar av de båda stora linjerna Plankow—
Kanton och Hankow—Szechuan, och man tänkte sig tyd-
ligen ett genomfört statsjärnvägsnät som slutmål. Båda
låneplanerna framkallade en hetsig opposition från deras
sida, som avstyrkte all utländsk kapitalinvestering i Kina för
att slippa ifrån utländsk kontroll. Det andra lånet väckte
dessutom en storm av ovilja inom de berörda provin-
serna, vilka ville hava kvar ledningen och inkomsterna av
järnvägarna och icke önskade någon slags statssocialisering.
I andra länder pläga radikalerna vara anhängare av sociali-
sering, men här var det helt annorlunda. I provinsen
Szechuan utbröt till och med en upprorsrörelse. Trupper
dirigerades dit från grannprovinsen, men de övergingo
till de upproriska.
Om denna episod varit isolerad, hade riksregeringen otvi-
velaktigt fått bukt med upprorsmännen, men det visade sig
snart, att revolutionära krafter i södern länge förberett eu
väpnad resning emot Manchu- eller Chingdynastien, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
