Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Brytningen mellan nytt och gammalt - 8. Jordbruk och handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i43
högen. Där utrymmet medger det, odlar man leguminoser
för att använda som kvävegödsel. Kineserna hava på er-
farenhetens väg kommit fram till resultat, vilka den euro-
peiska vetenskapen nu är stolt över, och har gjort det år-
hundraden i förväg. En amerikansk författare har lik-
ställt det ryska och det kinesiska jordbruket, men detta
synes mig vara oriktigt; det ryska jordbruket skötes med
lika primitiva hjälpmedel som det kinesiska, men det är
extensivt, medan kinesernas är intensivt till ytterlighet. Det
kunde vara en värdig forskningsuppgift att söka utröna or-
sakerna til? den olika utvecklingen inom dessa två väldiga
jordbruksdistrikt; vetenskaplig undervisning har i båda
fallen saknats och ersatts med tradition och intuition; över-
befolkning hotar på båda hållen, ställande svårlösta pro-
blem, som kineserna löst ofantligt mycket bättre än rys-
sarna.
Ris, vete och hirs äro de förnämsta sädesslagen, ris i de
södra och centrala provinserna. Vidare odlas korn, socker-
rör, te, tobak, sojabönor och andra oljeväxter, grönsaker,
mullbärsträd och vallmo (för opietillverkningen). Risfäl-
ten kräva ett betydande arbete; sådden sker på en liten
jordbit, och efter någon tid sättas de uppkomna plantorna
ut över hela åkern; en del av arbetet försiggår i vatten,
där karlar och vattenbufflar plumsa omkring vid plöj-
ningen. Kinesen är icke rädd för knåpgöra; det fin-
nes risåkrar, som icke äro större än ett litet boningsrum.
Ris är huvudnäringen för en stor del av folket, tillsatt med
litet fisk eller — någon gång på året — med kött, vanligen
då svinkött.
Kinesen är mästare att uttaga flera skördar per år på
samma jord. Sammansättningen är olika; huvudsaken är
att genom arbete och gödsling avpressa åkern allt vad den
kan giva. Den redan åberopade amerikanaren ICing skri-
ver från ett besök vid Tientsin härom: »Jag talade med
en bonde, som på sin lilla jordlott efter vetet planterade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
