Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Brytningen mellan nytt och gammalt - 11. Generaler och rövare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o
skörden. Därmed fick den lilla armén nödiga förråd av
livsmedel, tåget fortsattes och de upproriska besegrades.
Att företaget hade tagit mycket längre tid än som avsetts,
hade ingen betydelse.
Kriget med Japan lärde kineserna, att deras beväpning
och krigskonst behövde moderniseras, och det rysk-japanska
kriget gav den nyttiga lärdomen, att ett asiatiskt folk kan
besegra en europeisk makt, om det blott anpassar sig efter
de nya förhållandena. Yuan Shi-kai fick i uppdrag att
organisera en ny armé; tyska instruktörer tillkallades,
vapen anskaffades från Europa och snart funnos 8,000 man
utbildade efter moderna grunder. Yuan Shi-kai tog trup-
pen med sig till Shantung, där han blev guvernör år 1899.
Han höll sig utanför boxarstriderna år 1900, varför det
endast var gammaldags trupper, som då mötte de europeiska
styrkorna. Då Yuan Shi-kai blev vicekonung i Chihli, hade
han kommit upp till en liten modern armé av inemot 50,000
man. Snart nog föll han i onåd och berövades ledningen
av arméorganisationen, men arbetet fullföljdes och vid
revolutionens utbrott 1911 funnos modernt utrustade ar-
méer på omkring 240,000 man och omkring 280,000 man
gamla provinstrupper, inklusive de åtta baneren.
I samband med revolutionen ökades hastigt arméernas
storlek. När trycket från centralregeringen i Peking del-
vis upphörde, sökte kraftigare vicekonungar och guvernö-
rer att draga till sig mera trupper för att ej riskera över-
fall från kollegerna i närheten. Man kan beräkna, att to-
tala truppstyrkan hastigt steg till 800,000, vilket redan var
enormt efter kinesiska förhållanden. För den inre fredens
upprätthållande var det högeligen önskvärt att reducera
provinsarméerna och av 1913 års stora rekonstruktionslån
avsågs en betydande del till demobiliseringskostnader. An-
visningar gåvos guvernörerna och pengar ställdes till för-
fogande, men man har all anledning tro, att de demobili-
serade genast värvades igen eller att guvernörerna stucko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
