Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Brytningen mellan nytt och gammalt - 14. Radikala folkrörelser — Kommunistvågen stiger och sjunker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strejkades icke, utan arbetet fortgick, till dess elektricitetsverket
ej längre kunde leverera kraft. Den kinesiska
arbetarerörelsen får på detta sätt en egendomlig prägel.
Det politiska inslaget är dock icke det enda utslagsgivande.
För bedömande av den väldiga strejkvåg, som gått över
Kinas industrisamhällen under de senaste åren, får man
taga i betraktande en stark prisstegring å livsmedel, som
gjort de knappa lönerna fullkomligt otillräckliga, samt
penningväsendets eländiga skick. Det stora brittisk-amerikanska
tobaksbolagets löneskala har baserats på ett pris på ris,
arbetarnas viktigaste föda, av 8 dollar per picul (= 60.5 kg.),
men våren 1926 var marknadspriset i Shanghai uppe i över
14 dollar; särskilda fördelningsställen för ris till ett pris av
12 dollar inrättades då för att hjälpa arbetarna.
Kursen å de allmänt gängse kopparmynten är varierande;
i Peking fick man för en dollar i augusti 1923 195
kopparmynt, men ett år senare 229 och i början av år 1926 340.
En oroskänsla griper sinnena under sådana ovissa
förhållanden, vilken alltför lätt tager sig utbrott i folkrörelser
och upplopp.
Först efter världskriget dyka de nya fackföreningarna
upp, egentligen från 1920, under inverkan av studenter, som
predikade för massorna medborgarskapets principer och alla
människors jämlikhet. Den s. k. renässansrörelsen hade
även stor betydelse, i det att det förenklade skriftspråket
gjorde det möjligt även för arbetare att lära sig läsa enklare
tryck och tidningar. Man synes kunna särskilja tre olika
riktningar inom den fackliga arbetarerörelsen: först en, som
anser denna rörelse vara för svag att stå ensam och som vill
förbinda den med ett politiskt parti, d. v. s. med
Kuomintang, vars centrala exekutivkommitté uppsatt en speciell
avdelning för att hjälpa arbetarna till rätta vid
organisationsarbetet; för det andra en yttersta vänsterriktning, som
vill använda strejk, sabotage och direkt handling vid
bekämpande av kapitalet, övervägande kommunistisk med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
