Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Brytningen mellan nytt och gammalt - 14. Radikala folkrörelser — Kommunistvågen stiger och sjunker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anhängare i Hongkong, Shanghai och Kanton; samt för det tredje
en renodlad fackföreningsrörelse, som vill stå fri från
politik och kommunism och mest omfattar mekaniska och andra
högt stående arbetare. Kuomintang har sökt sammansluta
fackorganisationerna i en stor association med en gemensam
exekutivkommitté. Rörelsens egentliga område är södern
och Yangtsedalen, medan det närmast varit järnvägsmän,
som sammanslutit sig i norden.
Strejkerna påskyndade organisationsrörelsen, med
utgångspunkt i en två månaders sjömansstrejk i Hongkong i
början av år 1922. Den sattes i scen för att genomdriva
vissa ekonomiska krav, men fick snart ett politiskt inslag och
orsakade ofantliga förluster dels direkt och dels genom en
mängd sympatistrejker å olika orter. Året därpå utbröt en
strejk vid Peking—Hankow-järnvägen, men marskalk Wu
Pei-fu proklamerade krigstillstånd och undertryckte den
med våld; några av ledarna halshöggos. Då sjömännen i
Hongkong i stor utsträckning genomdrevo sina krav, ser
man olikheten mellan södern och norden. Såsom en
egendomlighet kan också nämnas, att kinesiska borgare lämnade
strejkunderstöd i Hongkong 1922 av sympati för den
anti-utländska vändning, som striden fick. Oron bland
arbetarna växte, och efter en mängd arbetskonflikter kom man
fram till det stormiga året 1925. I Shanghai utbröt strejk
vid de omnämnda japanska bomullsfabrikerna, och åtskilliga
beklagliga sammanstötningar inträffade, varvid människoliv
gingo förlorade. Stora demonstrationer förekommo, och då
en stor människomassa den 30 maj sökte tränga fram till
Louza polisstation för att fritaga några anhållna
bråkmakare, lät en engelsk polisofficer sina män skjuta skarpt på
den obeväpnade mängden; 9 personer dödades eller avledo
av sina sår. Händelsen väckte ett enormt uppseende och
föranledde diplomatiska förhandlingar och vidlyftiga
utredningar, vilka icke ledde till något egentligt resultat. Ryktet
spred sig som eld i torr skog, och i ett stort antal städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
