Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyder det rakt ingenting. Här föreligger helt enkelt ett af de
vanligaste fel i minuskelskriften (nepe för nepe). De inskriftliga
formerna som Poponi bevisa ej, att nasalen varit borta i uttalet.
Öfver hufvud har man ej i latinet kunnat uppvisa något säkert
exempel på bortfall af nasal framför följande explosiva. De fall,
som man härför åberopat \ har Skutsch reducerat till sitt rätta
värde. Endast i fråga om ett par former skulle någon tvekan
kunna uppstå: lèuis i förhållande till gr. s-Xa/os af è-Xn/6<; (jfr
lit. lengvas ’lätt’ o. s. v.), catulus i förhållande till canis ¾. Men
leuis står säkert för leghuis och är härledt af en onasalerad
rotform legh-, som förhåller sig till den nasalerade lengh-
Ingh-alldeles som t. ex. (g)hed- uti hedera till (g)hend- ’gripa’ uti
pre-hendo o. s. v. Likaså har man naturligtvis att uppfatta
uac-i uåcillare i förhållande till sanskr. vane- ’böja sig, vackla’3. —
Catulus kan man knappast, såsom Skutsch vill, skilja från canis.
Att catulus betyder ’unge i allmänhet’, ej blott ’hvalp’4, gör
ingenting till saken. Det indoeuropeiska ordet för ’hund’ (jfr gr.
tuxöv o. s. v.) hade sannolikt ursprungligen betydelsen ’unge’
(jfr af samma rot x6oc ’fetus’, sanskr. ci-cu- ’unge’, isl. hiinn
’unge, ung björn’ o. s. v.). Det gr. oxi>Xa£ förenar ju faktiskt
betydelserna ’unge, ung hund, hund’. Från betydelsens
synpunkt föreligger alltså intet hinder mot att förena catulus och
canis. Hvad beträffar den afledande dentalen i catulus, så
återfinnes den ej blott i det germanska hund, utan äfven i andra
1 Jfr t. ex. Kdhner Ausfuhrl. Gramm. d. lat. Sprache I, p. 129,
Schweizer-Sidler och Surber Lat. gramm. p. 68, J. Schmidt Vocalismus I, 98 ff., 179 ff.,
Bugge Bezz. Beitr. XIV, 68 ff., hvilken sistnämnde antager ett nasalbortfall i
uritalisk tid, då accenten icke låg på den stafvelse, som närmast följde den,
hvilken innehöll nasalen, utan på en aflägsnare.
2 Om ligula, som ej är samma ord som lin gula, jfr G. Meyer Indog.
Forsch. II, p. 368?
3 Jfr ock conuexuSj sannolikt af con-uac-sos. — Vexlingen i kvantitet
(uåcillare och uåcillare) måste väl bero på afljud. Så är väl ock att förklara
såcris Rud. 1208
Sunt domi ágni et pörci sácres–––-—
i förhållande till säcer. Jfr stätim (Non. p. 393, jfr Ritschl Op. IV, 273 ff.): stätim.
4 Jfr t, ex. Truc. 268
lam hercle ego hic te, mulier, quasi sus catulos pedibus proteram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
