Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
enformigt, hoppande ljud, hvilket nästan ville
göra mig vanvettig. Det hjelpte cj, att jag
tillslöt ögonen, jag såg ändå med fasa mitt
eget jag svärma omkring i hopen och till slut
slå sina armar ikring mig, jag kände hura det
klibbade sig fast vid mig, men skrika kunde
jag ej ändå. Ö, det var en onämnbar,
obeskriflig fasa, att således känna mitt eget jag,
mitt andra väsende suga Jikt en vampyr mitt
eget lif och blod. Jag försjönk utmattad i ett
hottenlöst intet, i ett ohyggligt intet . . . ..“
“Mitt käraste menniskobarn“, utfor jag, “du
läser bestämdt upp någon ’Tysk
spökelsehistoria för mig?“
“Kalia mig en fantast,“ svarade han,
“elIer hvad du vill; jag är emellertid en sådan
olycklig varelse, som först måste omstöpas i
naturens stora smältdegel, innan det kan
blifva något al mig. “Tror du ej,“ fortfor han med
mycket alivar, ““på djefvulens inflytande, på
fiendtliga makter, kvilka gripa in i vårt lif
och liksom rycka oss med sig i en bottenlög
hafshvirfvel.“
“Ack nej“, svarade jag, “jag kan ty värr
ej skylla skulden för mina synder på satan,
alldenstund - jag hittills ej kunnat komma
öfverens med mig sjelf, att en faen
verkligen finnes till. Men herre Gud! haf mig ej
alt filosofera, ty då blir jag säkert lika
intressant som professor Boström i Upsala, då han
i “Tiden“ slår sig ner att skrifva obegripliga
chrior om representations-reformen.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
