Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jan Umb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också detta med sig! Förr i världen var det barnplågarna,
som angåvo tonen, det var ofta en fullkomlig sport att hetsa
en liten gosse från liv och lycka.
Här ombord hade den varit utav särskilt grymt slag, denna
djävulska sport! De hade väl upphetsat varandra, skulle
beständigt överbjuda varandra — det hade gått därhän att Jan
ingenstädes kunde vara. Han sparkades ut ur kojrummet och
bort från matbordet, måste sova bakom några repstumpar och
som en hund smyga sig till att få lite mat. Det hårdaste
arbetet lassades på honom — med en spark och en ed. Det var
överhuvudtaget sättet att meddela sig med honom — var och
en gav honom en spark i förbifarten! Det hade nästan blivit
en helig plikt att sparka och misshandla och förbanna Jan.
Hans kropp hade ännu märken av det då han låg på
sjukhuset och han hade stora påsar under ögonen av sorg och
tårar.
Så växte han upp och blev stor och stark. Och någonting
inom honom måste också ha vuxit. En dag, då en matros
slog till honom i förbifarten, slog han igen. Hur han kom på
den idén att försvara sig, kunde han sedan icke redogöra för.
Men matrosen föll omkull av slaget och detta resultat var
överraskande nytt för den kuvade Jan Umb. Han fullföljde
sin seger, tog en handspak och slog ihjäl matrosen. Och då
han hade gjort början måste han grundligt göra upp med
sina plågoandar: han gick runt fartyget och slog ihjäl dem,
den ene efter den andre. Endast styrmannen slapp ifrån med
livet, han lyckades komma undan ned i kajutan och få dörren
låst bakom sig. Jan band sin täljkniv på en lång stake och
försökte sticka honom genom skylightet, tillfogade honom
flera sår men kunde icke taga livet av honom. Så surrade
han sig fast vid ratten och styrde natt och dag genom
snöstormen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
