Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jan Umb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För småborgarna i den lilla byn var han närmast ett
blodigt odjur — en satans avkomma, som hade förgripit sig på
dem, som stodo över ’honom, i stallet för att finna sig i sitt
öde och låta Herren Gud döma. Men för mig, lilla kräk, var
han något annat och mera. Jag hade redan en del
erfarenheter av hur det kändes att vara alias hund, och beundrade
i mitt stilla sinne den förtryckte, som plötsligt förvandlade
sig till en rättfärdig kämpe — ja en gud nästan — och
krossade sina förtryckare. Han hade hämnats också för mig och
framför allt givit upprättelse åt något i mig. Jag tog arbete
i hamnen, köpte tuggtobak för de skillingar, jag mödosamt
skrapade ihop, och smög mig i hemlighet in på sjukhuset till
honom med det. Han låg och spelade kort med styrmannen,
det var vad jag minst förstod av alltsammans.
Så ohygglig är livets egen lära, men något av saga var det
dock över händelsen. Den tedde sig för mig i sin tröstlösa
hjälplöshet som den gamla sagan om allas hund och allas
träl, Fattigper, som vaknar upp ur förbannelsen och finner
att han är född kungason. Jag var redan besluten att spotta
ut läxorna och predikningarna igen så snart som möjligt och
suga min moraliska näring ur livets egna starka företeelser.
Förhållandena tvingade lyckligtvis till det. Vad som
inpräntas i barnets sinne, är som hugget i klippan, och jag har ofta
under stränga och trånga uppväxtår hämtat styrka av detta
mitt första möte med den ryska proletären. Hur skulle jag
kunna undgå att känna igen honom, Jan Umb, då han står
upp igen i revolutionens skepnad — och att beundra och hålla
av honom som då? Han har vuxit sedan dess, i makt men
också i mänsklighet. Den här gången nöjde han sig icke med
att befria sig själv från förbannelsen utan slog ett slag för alla
underkuvade och förtryckta. Om han redan då var stor för
mina ögon, så kom han nu som själva rättfärdigheten, vilken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
