Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glömt som det är givet. Litet på krigsfot är han alltid —
åtminstone i permanent forsvarstillstånd!
Hasten, som norrmannen lade sig tili med som följeslagare
litet längre fram i tiden då havet icke längre var nog för
honom, har mycket av hans eget väsen. Den trampar helst
i våg uppåt också den ooh får då ett kåckt utmanande uttryck.
Gapet år brett ooh rovdjursaktigt och visar gårna tånderna i
ett kraftigt grin, kroppen bastant och kort — muskler, som
satt sig! Ett lustigt stridbart vasen från ett åldre tidevarv
liknar den, når den slångande med huvudet masar uppåt
med sin börda.
På ett underbart sätt ha båten och håsten våxt in i den
norska naturen och blivit ett med den! Det förefaller som om
de voro medvetna om att de varit med om att lösa nationens
svåraste problem — det, som allting berodde på — kommu-
nikationsfrågan. Det var en fruktansvård uppgift att skapa
och uppråtthålla de ekonomiska och kulturella förbindelserna
i ett folk på två miljoner månniskor, spridda över en stråcka
som från Köpenhamn ned till Afrikas nordkust — mellan
skår och fjåll till på köpet! En uppgift, tycker man, som
skulle kunnat tvinga ett folk på knå. Men uppgiften år löst
— och såtillvida fullkomligt löst som det icke betar ett får
på det yttersta skåret, utan att det låter sig behandlas av
saxen. I Norge måste det ha kostat ohyggligt mycket
att föra utvecklingen så långt — mera ån på de fiesta andra
platser på jorden. Den norske mannen bår mårke av det,
mycket år det icke, som han går ur vågen för. Uppe på det
branta, svarta fjållet hånger hans hydda, han flaggar dår-
uppe, mitt i den ofruktsamma, obarmhårtiga stenöknen, med
en liten grön flik, ett stycke åker — vålsignelsens symbol!
Blommor har han dåruppe kring hyddan — ett helt paradis,
han har trollat fram det av sjålva ofruktsamheten. Och långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
