Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Pilgrimsfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gäspande, »och du är tvungen att ge mig sockret, för att
det har du lofvat, och om du icke gör det, så håller
du inte ord. Jag skall gå på en pilgrimsresa själf i
morgon; I ären alla så stygga, att jag ej kan stanna
hemma ibland er längre. Men om I viljen komma med
mig, så fån I.»
»Jag vill gå med», sade Archie; men Bob kom ihåg
sista gången, han hade gifvit sig ut på vandring med Bess,
och huru de då fastnat i törnbuskar och rifvit sig diverse
skråmor, så att han sade icke ett ord; och Tom var så
upptagen af att hålla en sockerbit midt för Bessies
näsa och rycka undan den igen hvarje gång, hon försökte
taga fatt den, så att han ej hade tid att lyssna till
inbjudningen.
Under det handgemäng, som nu uppstod, slog Bessi
omkull sin stol, och herr Bradley, som blef störd af bullret,
vände sig då hastigt om till barnen, och befallde dem att
gå till sängs. Nu förhöll det sig så, att pappa, ehuru han
ej brydde sig om smutsighet, brydde sig mycket om olydighet;
och detta visste barnen och stodo alltid som tända ljus, när
han talade till dem. Bob och Archie skyndade på dörren
utan vidare omständigheter, Tom grep i flykten det heta
äpplet och pressade i hast in sockret i det med en sked,
och Bess reste sig på tåspetsarna för att kyssa sin fader
på hjässan, där han satt, och sade: »godnatt, pappa!»
»Godnatt, barnet mitt», svarade han, och fortfor med
sin läsning, medan Bess och Tom tillsammans sprungo
upp i sofrummen, helt vänskapsfullt delande äpplet genom
att i tur bita hvar sitt stycke under vägen.
Ovädret varade ej länge, utan de tunga molnen rullade
bort och läto månen skina Bessi midt i ansiktet, tidigt
morgonen därpå. Skenet väckte henne, och hon trodde det
vara soluppgången. Hon kom då ihåg sitt beslut att anträda
sin pilgrimsresa just denna dag, och steg upp och klädde sig.
»Jag skall taga med mig min stora käpp och Archie,
om han vill följa med», sade hon för sig själf. Käppen
var lättare att få med sig än Archie, som gnuggade sig
i ögonen, vände sig i sängen och sade, att det ännu ej
var tid att stiga upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
