Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Pilgrimsfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jo det är det visst», svarade Bessie, »jag går nu, och jag tänker icke berätta dig ett ord om mina äfventyr, så att, om du ej kommer med och tar reda på dem själf, så får du aldrig veta något om dem. Du är en riktig latmask, kom och stig upp nu, annars går jag utan dig.»
Men Archie mumlade något om att han icke brydde sig om några äfventyr, och kröp ned i sina kuddar igen.
»Då skall jag duscha dig», sade Bess, och gick till tvättbordet och fyllde en mugg med vatten; och Archie, som genom en bedröflig erfarenhet lärt, att hon alltid höll ord, hoppade hastigt upp ur sängen, men såg mycket surmulen ut.
»Seså, skynda dig nu och kläd på dig», befallde Bess, »medan jag går och skaffar oss något att äta. Vi äro
ju två kristna, som börja sin pilgrimsresa. Söla icke.»
Archie stretade med sina kläder, fick dem på sig till slut, drog på sig kängorna och klampade utför trappan, hvarvid metallhylsorna på de släpande kängbanden skramlade efter honom för hvart trappsteg.
»Gör icke så mycket buller», sade Bessie, som just kom ut ur skafferiet, med en bleckflaska i handen och ett schalbylte under armen.
»Hvad gör det då?» frågade Archie. »Du är visst rädd, att pappa inte vill låta dig gå, och tänker smyga dig i väg», tillade han, då Bess med en viss försiktighet gick öfver golfvet till utgångsdörren.
»Nej visst icke», svarade Bess lifligt. »Naturligtvis blir han glad, att jag går på en pilgrimsresa, det är något som är rätt och bra att göra; jag tror säkert, att han har gjort det själf, och kommit hem igen för länge sedan. Kom nu bara!» Och i betraktande af att hon ej hyste någon fruktan för att blifva hindrad, rörde sig Bessie med något större varsamhet, än tillfället tycktes kräfva, och drog sakta igen dörren efter sig, i stället för att som vanligt slå igen den med en skräll.
Marken var våt efter nattens häftiga regn, men himlen var klar, och några små fåglar började just att kvittra på sin
morgondrill, narrade liksom Bess af det klara månskenet att tro, det var tid att vakna. Men de insågo snart sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
