Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Det stora brunns-fisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
icke göra det i alla fall», klagade den stackars fången,
hvilken såg ut som en triton, som blåser i en snäcka, där han
stod med tekannan högt upplyftad. Han tycktes anse
det för en plikt att hålla tekannan torr, hända hvad
som hända ville, och stod där och blef alldeles trött i
armen, bara för att hålla den ofvan vattnet.
»Jag skall springa bort och ropa på Herr Wilson», sade
Bess, med nyvaknadt hopp, och skyndade bort, under det
att Karin fick en plötslig ingifvelse och rusade fram till
kökspumpen, som genom en rörledning stod i förbindelse
med brunnen, samt började pumpa af alla krafter,
tydligen i den förhoppning, att Tom skulle komma upp genom
afloppsröret nedanför pumpen, från hvilket hon till
yttermera visso tog bort ültrergallret.
Midt i farten hejdades Bessi vid grinden, i det hon fick
se en vagn, som just kört fram till trappan, och ur
hvilken nu högtidligt nedstego Faster Maria och Faster Marias
man, Farbror Daniel. De voro de styfvaste och
förnämaste af alla släktingarna. När de kommo på besök, måste
Bessi alltid hålla sig alldeles stilla på en stol, alltid svara
riktigt artigt och höfligt, samt hafva sin allra bästa
klädning på sig, med håret benadt alldeles midt i pannan,
och i ällo vara ytterst städad och fin. Hvad gossarne
beträffar, brukade de underkastas en verklig tortyr med tvål
och vatten, och kläddes, hur tråkigt detta än var, i sina
bästa kläder, samt fingo icke tälja, icke hvissla, icke
brottas; och det enda som uppehöll dem under dessa
vedermödor, var vissheten, att de hade att vänta sig en riktigt
god middag, med en »storkilig» efterrätt.
Den äkta servisen i hvitt och guld skulle vid dessa
tillfällen fram, jämte det finaste damastduktyget och
servetterna, de massiva silfvergafflarna och skedarna,
silfver-saltkaren och — det värsta af allt! — silfvertekannan i
första rummet!
Ett ögonblick stod Bessi liksom slagen af åskan. Men
iiennes ångest för Tom var så stor, att alla betänkligheter
måste vika, och innan Faster Maria ens hunnit få fram
sitt: »Hur mår du, Elisabeth?» hade hon fattat tag i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
