Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Det stora brunns-fisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Farbrors vördade rockskört, och ytterst beveldigt besvurit
honom att komma med och hala i repet.
»Hala i ett rep, Elisabeth!» upprepade Farbror Daniel
med blid förvåning, »hvarför skulle jag hala i ett rep,,
min vän?» Och Faster Maria mumlade: >En högst
besynnerlig begäran af ett barn, det må jag säga!»
»Ack, kom bara genast! skynda på litet fortare! Tom
är där nere i brunnen!» ropade Bess nu, storgråtande.
»Tom nere i en brunn! Och huru har han
kommit dit?»
Farbror Daniel hade aldrig brådtom, och ville alltid,,
att hans vänner skulle vara redo att gifva skäl för detv
som han skulle vara med om.
»Han gick ned efter tekannan», snyftade Bess,
»silfvertekannan, och vi orka ej draga upp honom igen,
och han är alldeles stel af kölden därnere. Ack, skynda
sig, snälla Farbror!»
»Silfvertekannan nere i brunnen — min mors
silfver-tekanna, Daniel! Har jag icke alltid sagt, att Mari
Bradley aldrig borde ha fått den kannan? Det här duger
sannerligen inte!»
Och med majestätiska steg marscherade Faster Maria
fram till brunnen.
Torns tänder hackade vid detta laget mot hvarandra så
förskräckligt, att han hvar minut väntade, att de skulle
falla ur; och de ar dra tre voro så förlamade af skräck
och fruktan, att de voro alldeles mållösa.
Farbror Daniel var en omständlig man. Han tittade
först, helt betänksamt, ned till Tom, därpå upp på hjulet,
sedan på repet, hvarvid han helt lugnt anmärkte:
»Alldeles nytt, ser jag». Därpå tog han långsamt af sig’
rocken och bar den lika långsamt in i huset; stannade
så ett tag för att gifva en befallning till kusken, som
hade kört upp till stallet, och kom så ändtligen, med
afmätta steg, fram till det ställe, där de tre barnen stodo,
half-döda af förskräckelse, och undergifvet lyssnade till en>
dundrande straffpredikan af Faster Maria., som icke ville
efterskänka det minsta af denna sin dyra, plikt som
släkting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
