Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Faster Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
detta öfverståndet, när en munter hvissling hördes
utanför, hvarvid Bessi genast, som ett rådjur, sprang ut ur
rummet för att möta fadren, som kom ridande hem ifrån
staden.
»Tag mig upp, Pappa!» ropade hon ifrigt, och satte
sig därpå, med hans hjälp, ganska ledigt upp i sadeln
framför honom.
»Pappa!» ropade hon nu, i andlös brådska, som om
hon hvart ögonblick fruktade att få se fasterns höga
gestalt närma sig. »Vet Pappa, Faster Maria liar kommit hit
och Farbror Daniel, och det är så förfärligt! Men Pappa
skall icke tro henne — hon tänker visst säga osanningar
om oss, i synnerhet om Tom — och hon påstår, att han
kommer att sluta i galgen, för att han inte har borstat
sina tänder, och för att han inte ville låta lefvern spräckas
på sig — och Tom gick bara ner i brunnen lör att taga
upp tekannan — och det gjorde han så skickligt och
bra så — men vi orkade inte draga upp honom igen —
och de kommo öfver oss, medan vi höllo på och
försökte — och Faster Maria tyckte att hela huset såg
ut som en svinstia — ja det sa’ hon, och hon har skurat
oss så fasligt! — — här höll Bess upp ett tag för att
hemta andan.
»H-y-y-yh!» hvisslade herr Bradley.
»Ja Pappa må väl hvissla!» utropade Bessi, som kände
sig riktigt uppmuntrad genom detta uttiyck af faderns
sympati. »Men du får lof att lofva mig att inte straffa
Tom, för han har verkligen inte gjort någonting illa alls —
det var bara för att han inte ville stå där och vända på
sig framför elden, tills han hade blifvit död — nej kokt
— nej alldeles torkad igen, var det jag ékulle säga. Det
blef alldeles för hett, ingen menniska kunde stå ut med
det — säg Pappa,* slipper inte Tom få något för det
— lofva mig det Pappa! Vill du det?» — och Bess
tog sin fader om halsen så hårdt, att han knappt kunde
andas.
»Naturligtvis slipper han att straffas, om han inte
gjort något illa», sade Herr Bradley — i hvars själ ett
gammalt minne nu vaknade, från hans egen moderlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
