Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Allmän oreda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Faster Marias våld — ja då kände de på sig, att det i
sanning var ute med dem.
Nu var det emellertid, som det var — och där måste
de, i hvarje fall, nu sitta hela eftermiddagen! Ack, så.
klart solen sken, och så blå himlen var, och äpplena så.
röda och päronen så gula och saftiga — just i dag!
Sannerligen inqvisitionens värsta tortyr kunde vara
plågsammare, än hvad de nu ledo! Att vara tvungna att sitta inne
i det fina, omsorgsfullt städade förmaket, en solig,
herrlig oktoberdag, medan hela naturen utanför tycktes ropa.
dem ut — huru skulle Bradleys barn kunna stå mot
något sådant?! Tänk, det var ju eljes alldeles omöjligt
för dem att hålla sig inom hus längre, än på sin höjd
en timmes tid för hvarje gång, vädret månde vara hurudant
som helst. Till och med om söndagarna, brukade de
få-taga sina böcker och sätta sig att läsa ute, under träden,,
och när de kommo hem från kyrkan, gaf Mamma dem
alltid lof att först springa i kapp tre gånger omkring
ladan — »för att släppa ut ångan», som Mamma sade
— innan de behöfde antaga den min och hållning,
Sabbaten kräfver.
Och i dag var det ändå inte söndag! Det var ju
bara torsdag! Hvad rätt hade Faster Maria att låta dem
sitta inne på en torsdag?
»Nio gånger ett är nio, nio gånger två är tio», rabblade
Bob, med blicken stadigt riktad mot fönstret genom
hvilket han såg en flock kråkor, som slog ned i en af
de-praktfullt brokiga lönnarna därnere på ängen.
»Jo pytt också», sade Archi — »Nej läs inte högt,,
snälle Bob», tillade Bessi, i det hon missmodigt lät sia
synål gå upp och ned.
»Nej men, horden ni», utbröt Archi, som plötsligen
fick en idé, »om vi äro snälla, så få vi fara ut med henne
och åka. Hör du, Bob, då skola vi vara så stygga som
vi nånsin kunna.»
»Ja det är jag med om!» sade Bob, i det att han
först ett ögonblick balanserade med boken på tåspetsen,,
för att sedan helt behändigt med en spark förpassa den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
